Premiärpunka

Igår rastade jag cykeln för första gången. Jag passade på att hänga med Team Solde ut på en skön söndagsrunda. Det är ett gäng riktigt trevliga gubbar och jag är väldigt tacksam för att jag fick hänga med. Vi startade vid ribban och körde mot bunkeflo, svågertorp och vidare mot bokskogen. Ungefär halvvägs vände en av grabbarna hem, men jag var fast besluten i att hänga med under hela rundan. Oturligt nog så körde jag på något och fick punktering strax efter den ene killen vänt hem. Jag hann inte skrika i tid så att dem andra skulle höra mig, och eftersom jag just då låg sist i ledet så pinnade dom andra ifrån mig. Då gick det genast upp för mig att dom skulle tro att jag vänt hemåt jag med. Så var också fallet och dom försvann bortom horisonten i god tro om att jag vänt hemåt. Så nu stod jag där på landet och insåg att jag haft maximal otur. Vad göra? Jag hade ingen extra slang med mig. Jag övervägde att lifta hem. Men just då dök det upp en ensam cyklist och jag ställde mig vid vägkanten och såg förtvivlad och bedjande ut. Hon stannade och hjälpte mig på med en ny slang. Tack för det! Det är tur att det finns snälla cyklister ute på vägarna som är beredda att skänka en slang till en stackars noob. Efter slangbytet var det bara att cykla hem igen. Jag passade på att köra lite snabbare på vägen hem och var uppe i 52 km/h som max. Det visade sig ändå att det blev en lagom lång första runda för mig, 42 km lång. Nu har jag i alla fall lärt mig av mina misstag och monterat på en sadelväska där jag lagt en extra slang och däckavtagare. På Onsdag kväll ska jag bege mig ut på vägarna igen. Det ser jag fram emot!